Kapitel 5Visionerna för Slakthusområdets omvandling beskrivs i text i olika dokument, bland annat i Stockholms stads Vision Söderstaden 2030:
Söderstaden 2030 blir en smältdegel av allt som ska finnas i en urban miljö på 2000-talet. Ett myller av människor – boende, spontanbesökare, åskådare och flanörer – kommer att röra sig mellan restauranger, shopping, upplevelser, nöjen och göra hela området till en levande stadsdel som sjuder av cityliv.
I sin roman 1984 introducerar George Orwell oss för begreppet Nyspråk (i original Newspeak). Orwell beskriver i romanen ett samhälle där de rådande, totalitära krafterna med hjälp av inskränkningar och modifieringar av språket, kan utöva sin ideologi till fullo.
Om man ser det byggda och visionerna för det som ska byggas som representationer och producenter av en viss ideologi, hur påverkas vi som lever i staden av detta språk? Vilken slags verklighet producerar språket och vad är det som döljs eller förblir osagt? Ord som puls, världsklass, täthet, blandstad, flanera, upplevelser, sätta på kartan, nöje, kultur, promenadstad, attraktiv återkommer ständigt. Vilka nya begrepp, uttryck och betydelser har vi börjat ta för givna? Den ryske språkvetaren Michail Bachtin säger att "orden vi använder är alltid till hälften någon annans". Vi letar analysverktyg för att undvika att tappa våra egna tankar kring en möjlig stadsutveckling. Om orden kan ses som en form av språkhandlingar, hur kan man hitta verktyg för ett alternativt språk och möjligheter att tänka, skriva och bygga en annan stad?
Nyspråk börjar som en närläsning av beskrivningarna av Slakthusområdets omvandling. Vi letar verktyg och kunskap för att analysera och dekonstruera det språk som idag används för att tala om stad och samhälle. Hur kan vi skärpa vår uppmärksamhet, avtäcka det som döljs, få syn på det som inte sägs? Under en kväll i rörelse i Slakthusområdet framförs verk som på olika sätt möjliggör andra läsningar och visioner i världsklass.
NyspråkSlakthusområdet, 23 maj 2012
Tidigt en varm försommarkväll rullas en kärra lastad med blåa läskbackar, teknisk utrustning och förfriskningar från Slakthusateljéernas projektrum längs Hallvägen upp mot Slakthusområdets huvudentré. En stund senare samlas där ett sjuttiotal personer runt kärran. I sin hand får alla en karta över Slakthusområdet med sju stationer utprickade och information om vad som kommer att ske under kvällen.
Med kärran i täten rör vi oss mot kvällens första stopp, Förbindelsehallen. Kvällsljuset strilar in genom de välvda öppningarna och takfönstren. Arbetsdagen är slut och hallen ligger öde. En fläkt som surrar och olika dofter av livsmedel som dröjer sig kvar i luften är det enda som skvallrar om att hallen fortfarande är i bruk. En projektionsduk står uppställd vid ena väggen och där möts vi av poeten Martin Högström. Publiken förser sig med läskbackarna från kärran som fungerar som sittpallar under kvällen. Vi tar plats framför duken. Utan ljud projiceras dokumentärfilmen Le sang des bêtes, inspelad 1949 i ett slakthusområde utanför Paris av den franske regissören Georges Franju. Till filmen läser Martin en specialskriven text, Att se / djurens blod, om att dölja eller synliggöra.
Nästa station är Fållan, ett litet inhägnat parkparti längs Hallvägen. Här tas vi emot av konstnären Erik Wijkström som ska leda oss genom en kollektiv övning, An Empirical Study of Gravity. Försedda med anteckningsformulär fästa på skrivplattor, pennor och stenar genomför vi tillsammans en studie av gravitationen.
Vagnen rullar vidare mot Potatislagret på Rökerigatan. Ursprungligen uppfördes byggnaden som rensstuga och dynghus, men fick så småningom andra funktioner som lokal för livsmedelshantering, kontor och lager. Idag utgör byggnaden torrlager för några av områdets företag med mörklagda rum och igensatta fönster. I ett fönsterlöst, kaklat utrymme en bit in i byggnaden står en diaprojektor och en projektionsduk omgiven av lastpallar. Här framför konstnären Anna Lundh den tysta konserten Löpande bandet, en sammanställning av samhällets, teknologins och kulturutvecklingens ljud som översatts till text och projiceras på en duk under tystnad. Vi får själva försöka framkalla ljuden i våra huvuden.
Efter en paus ute på lastkajen i kvällssolen med förfriskningar från kärran slår vi oss åter ner inne i Potatislagret, men denna gång i lokalens främre rum. Konstnären Lina Persson visar sin film fanmo jimte, ett semiotiskt monument om en stads byte av symbol från silo till rymdskepp. Språket i filmen, Lojban, speglar en plats transformation från jordbrukssamhälle till turistmål.
Vagnen rullar vidare i solnedgången mot parkeringsplatsen på Boskapsvägen, bakom Slakthusområdets stora fryshus. Här har konstnären Victoria Brännström byggt upp ett fågelskådartorn i vilket hon framför sin perfomance Fåglar! Läsningen av en informativ faktabok förskjuter språk och retorik och visar sig dölja passion, makt, poesi och kampanda.
Slutstationen för kvällen är Slakthusateljéernas projektrum på Hallvägen 21. Utanför rummet visas en video av Victoria Brännström, Låt oss tala som fåglar som knyter an till den tidigare performancen. Inne i rummet hänger en poster intill ett litet podium på vilket det står en ask med receptkort. Det är konstnären Noak Lönns verk För den goda smakens skull. Liten kokbok för Slakthusområdet. Recepten kan läsas som instruktioner för tillredningen av en maträtt, uppförandet av en skulptur eller en performance och undersöker hur vi via språket motiverar vår köttkonsumtion.
Projektrummet fylls denna kväll av ett långbord övertäckt av vit plast. På bordet är en futuristisk måltid arrangerad, framtagen av Noak Lönn och ETT RUM MED UTSIKT. Måltiden består av korvbrickor med vitt mos, korv gjord av köttsubstitut och ett vitaminpiller. Röda geléläppar, ett blått geléöga och en orangelysande multivitamindryck i små plastbägare ingår också i måltiden. Kvällen avslutas med en gemensam stående måltid runt långbordet.
Inför det publika evenemanget anordnade ETT RUM MED UTSIKT en workshop för alla medverkande. Workshopen leddes av ETT RUM MED UTSIKT tillsammans med Mats Rosengren, professor i retorik vid Institutionen för Kommunikation, Medier och IT vid Södertörns Högskola. Workshopen bestod av två föreläsningar av Mats Rosengren med utgångspunkt i hans text Myt, hämtad ur essän De symboliska formernas praktiker: Ernst Cassirers samtida tänkande (Art Monitor 2010), samt övning och diskussion med utgångspunkt i text- och bildmaterial ur Vision Söderstaden 2030.
DokumentationSamling vid Slakthusområdets entré och presentation av kvällen
Martin Högström framför Att se / djurens blod i Förbindelsehallen
Martin Högström framför Att se / djurens blod i Förbindelsehallen
Erik Wijkström framför An empirical study of gravity i Fållan
Erik Wijkström framför An empirical study of gravity i Fållan
Anna Lundh framför Löpande Bandet i Potatislagret
Lina Persson visar sin film fanmo jimte i Potatislagret
Victoria Brännström framför Fåglar! på parkeringen, Hallmästarvägen
Victoria Brännström framför Fåglar! på parkeringen, Hallmästarvägen
Kvällens futuristiska måltid av Noak Lönn i samarbete med ETT RUM MED UTSIKT
Kvällens futuristiska måltid av Noak Lönn i samarbete med ETT RUM MED UTSIKT
För den goda smakens skull. Liten kokbok för Slakthusområdet. Textverk och installation av Noak Lönn
NoterNyspråk (Newspeak):
Karakteristiska drag för Orwells Nyspråk är: en reducering av antalet ord och eliminering av oönskade begrepp; borttagande av synonymer, nyanser och tvetydigheter; borttagande av motsatsadjektiv (bra och dålig blir bra och obra) samt förvandling av motsatspar till varandra (definierat som dubbeltänk; att tänka två motsatser samtidigt och att uppfatta båda som lika sanna och därmed kunna ljuga och samtidigt vara övertygad om att man talar sanning, som t. ex. i slagordet FRIHET ÄR SLAVERI). Språket uttrycker alltså inte bara det styrande partiets ideologi, utan syftar också till att begränsa individens tankeutrymme, kort sagt till att omöjliggöra andra sätt att tänka.
