Kapitel 4Den 12 april 2010 klubbas
Vision Söderstaden 2030 igenom av Stockholms stad. Enligt staden är detta: ”En ny stadsdel som angår alla som vill se Stockholm utvecklas som en storstad i världsklass.” Hjärtat i den nya stadsdelen är Johanneshovsområdet, där Slakthusområdet ligger. Här ska Stockholms nya ”Entertainment District” byggas. Enligt visionen ska stadsdelen rymma ett brett utbud av arrangemang inom idrott, kultur och nöjen, där ”människor från när och fjärran kan leva och uppleva” och samtidigt bidra till att stärka hela Stockholmsregionens attraktivitet som en plats för upplevelser i världsklass.
I ett tal på Moderaternas partistämma 2011 säger Fredrik Reinfeldt: ”Det finns de som säger att det behövs visioner. Jag vill varna för det. De menar ofta att vi ska göra det som var förr, när Domus var Domus. Eller andra som ropar på stora visioner, men egentligen säger att: 'Låt oss göra Sverige till något annat. Riv ned!' Revolutionsromantikerna som svenska folket inte vill ha.” Fredrik Reinfeldt höjer ett varnande finger för visioner som han laddar med ideologi han inte tycker sig stå för. Samtidigt används ständigt ord som visioner och visionärt, inte minst inom den nyliberala politik som Reinfeldt själv representerar.
Jag vill varna för visioner är tre kvällar om människan, det byggda, språk och politik. Tre kvällar där vi blickar framåt och fördjupar ett samtal om visioner för staden. Vad för slags framtid skapar vår tids visioner som
Vision Söderstaden 2030 för stad och samhälle? Hur ser våra egna visioner ut?
Vi vill lyfta fram och gemensamt diskutera de tankar, redskap och praktiker som söker andra vägar än vår tids ordning där ekonomi styr politiken. Hur kan vi bygga på sätt som blickar bortom den konkurrenskraftiga staden vars främsta syfte är att locka företag, kapitalstarka invånare och turister? Vad finns det idag för strategier för att se och tänka bortom marknadens kalkyler, ekonomiska vilja och retorik? Vi söker konkreta idéer och verktyg för visionärt platsskapande och stadsbyggande, bortom vår tids sanning om staden.
Jag vill varna för visioner4.1
Brostadens showroom, Hallvägen 21, 16 april 2012
En tidig vårkväll packas picknickkorgar med kaffetermosar, saft, smörgåsar och småkakor uppe i Slakthusateljéernas projektrum. En våning ner, rakt under projektrummet, badar en dammig lokal i ljuset från kvällssolen filtrerat genom de gula markiserna som är utfällda längs husets fasad. Lokalen är sparsamt möblerad med solblekt kontorsinredning; mötesbord, en sittgrupp med glasbord, några utströdda broschyrer och kulspetspennor. Det är husets hyresvärdar Brostaden som har ställt i ordning ett showroom; en renoverad representationslokal för framtida hyresgäster? Under en kväll är vi ett trettiotal personer som tar dessa övergivna lokaler i anspråk för en picknick. Vi slår oss ner med fika, några extra stolar och en diaprojektor.
Denna kväll har vi bjudit in två gäster för ett samtal kring politik, aktivism och visioner. Konstnären och aktivisten Johanna Gustavsson inleder kvällen genom att läsa ett specialskrivet tal, Skuggor av ömt raseri. Därefter föreläser socialdemokraten, folkbildaren och tidigare kultur- och utbildningsministern Bengt Göransson under drygt en timme med utgångspunkt i sin bok Tankar om politik. Föreläsningen har titeln Varning för visioner! Goda teorier är vad som behövs! Efteråt samtalar vi tillsammans och dryftar frågor som: Hur kan medborgarna ta initiativet över stadsutvecklingen? Kan man vara visionär och samtidigt förankrad i verkligheten? Hur gör man för att nå utanför sitt eget fält och föra ett samtal med den som tycker annorlunda?
4.2
Slakthusateljéernas projektrum, Hallvägen 21, 25 april 2012
Redan tidigt på dagen är vi på plats i lokalen tillsammans med Erik Torvén och Johanna Gustafsson Fürst som denna kväll ska medverka både som talare och ansvariga för kvällens rumsliga och kulinariska gestaltning. I det rumsliga vill de införa ett osäkerhetsmoment. Med silvertejp fäster Johanna glaskulor på stolarna. En kula per stol, på ben, sitsar och rygg. Ingen blir den andra lik. I köket brer vi smörgåsar och styrofoam-kartonger viks, varje låda markeras med ett kryss eller en ring. När publiken senare anländer blir de uppdelade i två grupper utifrån dessa symboler. Varför avslöjas först i slutet av kvällen. Detta är den andra kvällen av Jag vill varna för visioner och temat för kvällen är andra förhållningsätt och metoder för att närma sig det byggda.
Klockan 18 slår vi upp dörrarna. Vi är ett trettiotal personer som har samlats. Johanna Gustafsson Fürst inleder kvällen med att berätta om sitt arbete med Kista Teater, en plattform för konst och teater, baserad i Kista-Rinkeby, där hon under fem år utvecklat en verksamhet som undersöker och länkar teater, stadsplanering och arkitektur. Arkitekten och skribenten Erik Torvén, som för närvarande bedriver forskningsprojektet Social praktik som motståndsstrategi på arkitekturavdelningen Mejan Arc vid Kungliga Konsthögskolan i Stockholm, berättar därefter om andra möjliga sätt att verka som arkitekt. Sist ut är arkitekterna Joanna Zawieja och Ylva K Rosvall, statsvetaren Sofia Wiberg och konstnären Anna Högberg som ger en presentation av sitt gemensamma projekt Etttillett 1:1 där de arbetar med fullskaletest av ombyggnaden av Konsthall C i Hökarängen. Kvällen avslutas med öppen diskussion med de medverkande och publiken.
4.3
Slakthusateljéernas projektrum, Hallvägen 21, 2 maj 2012
En projektionsduk rullas ner över fönsterna som vetter mot arenan, stolar ställs fram och olika tillbehör till gör-det-själv smörgåsar dukas upp på ett bord. Det är dags för Kapitel 4.3 och Slakthusateljéernas projektrum fylls återigen med besökare. Denna kväll tittar vi på människan i rummet och hennes kropp – både som språk och som verktyg för rumslig förståelse. Först visas videon Visioner av konstnären Maria Andersson (ETT RUM MED UTSIKT). Visioner skapades i ett tomt rum på Slakthusateljéerna med utsikt över området. Genom dagliga tester aktiverades och dokumenterades rummet i ett sökande efter visioner. Videon visas nu med en läsning av en specialskriven text som kopplar samman kvällens olika moment med de förändringar som skett utanför fönstret sedan videon blev till ett år tidigare. Katja Grillner, arkitekt och professor i kritiska studier i arkitektur på KTH, läser sedan ur en av sina texter med utgångspunkt i Rosenlundsparken. I texten använder hon sig av ett performativt förhållningssätt, där den egna erfarenheten och minnet har en framträdande roll. Till skillnad från den distanserade blicken som strävar efter en så neutral och objektiv representation som möjligt, försöker Grillner hitta kritiska verktyg för rumslig representation. Koreografen Malin Elgán, som till Kapitel 4.3 samarbetat med dansaren Tove Salmgren, presenterar därefter Loppet, ett koreografiskt score som utformats för ETT RUM MED UTSIKT. Genom Loppet kan den som vill ta sig an Slakthusområdet på ett annat sätt än det gängse, nämligen springandes. Rundan är utmärkt på en karta och kan utövas individuellt, men helst i grupp. Se upp för trafiken om du tar dig an loppet! (Du hittar kartan under Noter.)
Medverkande4.1
JOHANNA GUSTAVSSON är konstnär
foreningenja.org
mfkuniversitet.blogspot.se
radikalpedagogik.blogspot.se
Do the Right Thing - En handbok från MFK (öpnna som PDF)
BENGT GÖRANSSON är tidigare socialdemokratisk utbildnings- och kulturminister (1982-91), demokratiutredare, engagerad i nykterhetsrörelse (IOGT-NTO) och folkbildare
4.2
JOHANNA GUSTAFSSON FÜRST är konstnär
gustafssonfurst.se
ANNA HÖGBERG är konstnär
annahogberg.com
YLVA K ROSVALL är arkitekt
ERIK TORVÉN är arkitekt och skribent
SOFIA WIBERG är statsvetare
JOANNA ZAWIEJA är arkitekt
4.3
MARIA ANDERSSON är konstnär
mariaandersson.net
MALIN ELGÁN är koreograf
KATJA GRILLNER är arkitekt, skribent, forskare och professor i Kritiska studier i arkitektur på Arkitekturskolan, KTH. Hon är en av grundarna av feministiska arkitekturgruppen FATALE
fatale.nu
TOVE SALMGREN är dansare
