Kapitel 21912 invigs Slakthusområdet med pompa och ståt. Det är Stockholms första moderna slakthusinrättning, ett 300 000 m
2 stort område utanför staden. Slakthusområdet blir emellertid inte den succé man tänkt sig och området dras med lönsamhetsproblem. 1990 upphör man med slakt och flera nya verksamheter flyttar in. Kötthanteringen förblir dock viktig. Än idag är Slakthusområdet norra Europas största partihandelsområde för kött och chark och förser stockholmarna med 70 procent av de kött- och charkuteriprodukter som de konsumerar. Här finns över 200 företag, varav cirka 125 inom livsmedelsbranschen, och det är arbetsplats för 3 500 personer. Snart ska här byggas om och byggas nytt och stora delar av livsmedelsverksamheten flyttas. Här vill Stockholms stad skapa blandstad i en industriell, estetiskt tilltalande miljö. Just nu samexisterar här industrin och planerna för ett framtida, ”postindustriellt” område.
En av våra mest inflytelserika ekonomiska teoretiker genom tiderna är Adam Smith, ofta kallad liberalismens fader. År 1776 lanserade han i boken
Nationernas välstånd begreppet "Den osynliga handen". Begreppet har kommit att tjäna som en viktig marknadsekonomisk princip och går ut på att en individ som handlar till nytta för sig själv också indirekt handlar till nytta för samhället eller kollektivet. Denna tro på att marknaden utan statlig inblandning ger den bästa samhälliga utvecklingen, är en central del i de nyliberala tankemönster som genomsyrar vårt samhälle idag.
Vad är det för processer som styr utvecklingen av postindustriella miljöer, processer av sortering, estetisering, historisering och iscensättande? Är utvecklingen av Slakthusområdet någonting som "Den osynliga handen" genererar, eller är det en medveten process som drivs av högst synliga aktörer? Vi vill synliggöra de postindustriella processerna som verkar i detta nu, på plats i Slakthusområdet. Den osynliga handen ska göras synlig.
Den (o)synliga handenHuvudentrén Slakthusområdet, 27 september 2011
Det är kväll och vi är ett trettiotal personer som har samlats under Slakthusområdets entréskylt. Med oss finns Peter Ögren, ordförande i Föreningen Slakthusområdets Företagare, som ska inleda kvällen med en guidad tur i Slakthusområdet. Det är en plats han känner väl. Sedan 1925 har hans familj verkat här genom företaget Gudruns AB som tillverkar charkuteriprodukter. Vi börjar i Förbindelsehallen. Förr en plats för slakt, idag rum för en rad olika livsmedelsgrossister. Det är tyst, dunkelt och tomt, bara skyltar, truckar och lukt skvallrar om att verksamhet pågår här dagtid. Vi går vidare. Stora Skorstensgatan, Rökerigatan, förbi Restaurangakademien, Gudruns och Qibbla Halal. "Här", säger Peter, och pekar upp mot två luckor, "transporterades förr djurkropparna tvärs över vägen, från slakt till styckning." Tillbaka på Hallvägen bromsar en stor Mercedesjeep in. Det är Peters pappa. När han får höra vilka vi är pekar han bort mot ett gult hus på andra sidan vägen. ”Där var personalmatsalen. Det fanns en målning av Sven X:et Eriksson. Det finns mycket konst här. Nu är det en skola.” Det är mycket som har förändrats konstaterar Peter. Många företag har redan flyttat på grund av den kommande omvandlingen. Många har blivit förbannade på de korta hyreskontrakten som staden de senaste åren tvingat företagen att skriva. Peter är upprörd över situationen. Han vill inte att verksamheten i området ska flytta. "Var ska vi ta vägen? Det finns ingen plan." Efter en timme tar vi farväl av Peter och fortsätter till Slakthusateljéerna.
I projektrummet har Eva Arnqvist och Adriana Seserin för kvällen arbetat fram en rumslig och kulinarisk gestaltning. En läktare av lastpallar ihoplånade i området utgör rummets möblemang och en ätbar matmapping över vad som produceras i området har byggts upp mitt i rummet. Matmappingen består av en stor modell över Slakthusområdet gjord av mat som olika matproducenter i området skänkt till oss. Matmappingen fungerar också som kvällens måltid. På plats finns bland andra Olivier Le Febvre, fransk livsmedelsimportör verksam i Slakthusområdet, som hjälper till att öppna de ostron han bidragit med till kvällen. Under och efter måltiden håller etnologen Robert Willim en föreläsning om postindustriella miljöer och "Industrial Cool". Under kvällen visas också på en monitor en performance genomförd i ett kolkraftverk i Zollverein, Ruhr av The Humping Pact (Dmitry Paranyushkin och Diego Agullo).
MedverkandeEVA ARNQVIST är konstnär
evaarnqvist.se
THE HUMPING PACT (Dmitry Paranyushkin och Diego Agullo) "is a suspended act of simulated stimulation towards the environment"
Performance i Zollverein (se klipp)
humpingpact.com
ADRIANA SESERIN är arkitekt och konstnär
ROBERT WILLIM är forskare i etnologi vid Lunds Universitet och konstnär
industrialcool.net
robertwillim.com
PETER ÖGREN är ordförande i Föreningen Slakthusområdets Företagare
NoterUnder andra halvan av 1800-talet gick utvecklingen inom slakthustekniken snabbt. Slakthusen i amerikanska Mellanvästern gick i täten. Genom järnvägarnas utbyggnad kunde ett slakthus tillföras levande boskap från vidsträckta områden. Genom kylteknikens utveckling blev det också möjligt att snabbt kyla ner köttet. Grunden till den industriella kyltekniken lades av tysken Carl von Linde som på 1870-talet konstruerade kylmaskiner med ångdrivna kompressorer. De fick stor användning i bryggerier och vid kyllagring av livsmedel. Även slakttekniken utvecklades med bättre redskap och med hängbanor där djurkropparna transporterades. Det löpande bandet – som bland annat togs i bruk av biltillverkaren Henry Ford 1913 – fick sin första industriella användning inom köttindustrin i Cincinnati, Ohio, redan före amerikanska inbördeskriget på 1860-talet. Slaktade djur transporterades på band mellan arbetare som under arbetsdelning styckade djuren. Sveriges första moderna kommunala slakthus invigdes i Malmö 1904. Året därpå fick Göteborg ett modernt slakthus och 1908 öppnades ett slakthus i Eskilstuna. I Stockholm blev beslutsprocessen mer långdragen.
Källa:
Kött & Blod, Informationsförlaget, 2012, sid 32-39
Kött & Blod (PDF)
****
Stockholms stads slakthus i Johanneshov var en mycket modern anläggning, präglad av ny bygg- och slakteriteknik, höga krav på hygien samt ett avancerat logistiskt tänkande med effektiva flöden. Staden bedrev inte själv slaktverksamheten utan den sköttes av ungefär 250 personer som var fristående slaktare eller anställda i slakteriföretag. Slakthuset var länge en förlustaffär för staden eftersom antalet slaktade djur blev betydligt mindre än beräknat. Slakthuset låg så långt bort från de köttproducerande regionerna att endast 25 procent av regionens konsumtion slaktades här. Först under 1930-talet började förändringar vidtas som ledde till en bättre ekonomi. Kreatursmarknaden lades ner och marknadshallen för storboskap gjordes om till partikötthall 1936. Börshuset hade redan 1932 blivit polishus. Dessutom gjordes vissa moderniseringar av bland annat slakthusets utrustning. Sveriges Slakteriförbund blev på 1930-talet en viktig aktör på området med en omfattande slakt och partihandel. Förbundet bildades 1933 som en paraplyorganisation för ett tjugotal slakteri- och slaktdjursförsäljningsföreningar i södra och mellersta Sverige. Redan 1935 hade Slakteriförbundet nära hälften av all slakt i Johanneshov. Från och med 1938 gick slakthuset för första gången sedan starten med ett litet överskott. År 1939 nådde slakthuset all time high med 98 000 slaktade djur. I början av 1970-talet nåddes en bottennivå för slaktverksamheten i Johanneshov med 23 000 djur. Därefter ökade volymen successivt till 59 000 djur i mitten av 1980-talet. Men sedan föll volymerna åter och det ekonomiska utfallet av slakteriet gjorde det nödvändigt att se över verksamheten. År 1988 beslöt kommunfullmäktige att hyra ut stadens slakteri till Sjöquist & Eriksson Slakteri AB. All slakt bedrevs då sedan flera år i storboskapsslakteriets byggnad. Slaktverksamheten upphörde 1991 på grund av dålig lönsamhet. Nödslakt kom dock att bedrivas i Johanneshov en bit in på 2000-talet. Andra offentliga slakterier i Sverige hade avvecklats långt tidigare. I Göteborg och Malmö hade de exempelvis lagts ner 1969. Under senare decennier har även företag etablerats på slakthusområdet som inte sysslar med livsmedel. Ett exempel är Bankgirocentralens stora byggnader från slutet av 1980-talet.
Även om slaktverksamheten har försvunnit från Johanneshov så har slakthusområdet fortsatt att vara centrum för ett stort kluster av livsmedelsföretag. Här ligger norra Europas största partihandelsområde för kött och chark som förser stockholmarna med 70 procent av de kött- och charkuteriprodukter som de konsumerar. Även restauranganknutna verksamheter har lokaliserats hit. År 1990 byggdes ångpannehuset om för Restaurangakademien och tre år senare startades Stockholm Hotell- & restaurangskola i området. År 1980 var cirka 90 företag med 3 000 arbetsplatser verksamma på slakthusområdet. Ett 40-tal företag sysslade med köttförädling och ett 20-tal med parti- och detaljhandel. Idag finns ungefär 250 företag med 3 900 anställda på området. Livsmedelsklustret omfattar cirka 100 företag med 1 400 arbetsplatser. Ungefär 25 företag sysslar med kött och chark och 40 med övrig livsmedelsverksamhet. Cirka 30 företag arbetar med stödjande eller samverkande funktioner till livsmedelsklustret. Slakthusområdet utgör också ett värdefullt kulturhistoriskt arv genom ett byggnadsbestånd som representerar livsmedelsnäringens utveckling under 1900-talet. 17 av de ursprungliga byggnaderna står kvar. Exteriört är byggnaderna ofta relativt välbevarade och i vissa av dem finns också ursprungliga interiördetaljer.
Källa:
Kött & Blod, Informationsförlaget, 2012, sid 57
Kött & Blod (PDF)
****
Slakthusområdet 1912-2002: en jubileumsskrift. Saluhallsförvaltningen, 2002
Slakthusområdet 1912-2002: en jubileumsskrift. (PDF)
****
Robert Willim
Industrial Cool, Om postindustriella fabriker, 2008
Industrial Cool (PDF)
****
Klubbhus i slaktarmiljö, artikel i Svenska Dagbladet, 110408
Korven kommer ut ur garderoben, artikel i Metro, 120122
Stockholms första riktiga korvrestaurang i Tolv Stockholm, pressmeddelande Folkpartiet, 120929
Satsning på unikt upplevelsekoncept vid Stockholmsarenan, Madeleine Sjöstedts blogg 120601
****Matmapping (PDF)
