KAPITEL 1: HUSET
1
Innehåll
Kapitel 1
Huset
Dokumentation
Medverkande
Noter

Nästa kapitel
Föregående kapitel
Kapitel 1Slakthusområdet invigs 1912. Drygt 30 år senare, 1944, fastställs en ny stadsplan för Slakthusområdets södra del. Ett område som sedan invigningen stått tomt, reserverat för en framtida utökning. Hallvägen förlängs och på 1950- och 1960-talen flyttar nya verksamheter in som inte bara har med slakt att göra. 1955 byggs ett hus ritat av Ralph Erskine och Yngve Fredriksén i kvarteret Charkuteristen 5. Huset ritas på uppdrag av Möller & Co. som importerar kolonialvaror. I huset görs plats för ett kafferosteri och ett rum där bananer kan mogna. Här flyttar vi (ett tjugotal konstnärer) in våren 2010. Huset har då stått tomt i tio år. Köksinredning, svampmålade väggar, whiteboardtavlor, söndersparkade dörrar och rörpostsystem. Föremål och rum som berättar om plats, tid, verksamhet och samhälle. Vi vandrar runt och tittar noga. Hur var det man tänkte då? Var befinner vi oss nu? Hur har vårt sätt att tänka kring hus och verksamhet förändrats?





HusetHallvägen 21, 29 mars 2011

Klockan är 19 och vi är ett trettiotal personer som har samlats utanför entrén på Hallvägen 21. Vi står tätt. Här finns inga trottoarer, knappt några människor, bara lastbilar som susar förbi. Vi börjar gå tillsammans, runt, upp, in, ut och igenom. Vi går husesyn. Huset är inspirerat av en båt och från en parkeringsplats på husets baksida ser vi lagerrummets tak utformat som vågor på ett hav, med fönster som glittrande vågskum. Entrén badar i blått ljus. Här finns en rund hiss, en spiraltrappa och några svartvita fotografier som visar hur huset ursprungligen såg ut. Vi går ett halvplan upp in i förrådsliknande lokaler som just nu renoveras. Här ska snart kvinnogymmet Curves, en amerikansk franchisekedja, flytta in. Ett plan upp är stora delar av inredningen utriven. En påbörjad renovering som stannat av. I den västra delen finner vi ett showroom iordningställt av fastighetsförvaltaren Brostaden, vars solblekta kontorsmöbler vittnar om att det stått tomt ett tag. På plan två finner vi husets hjärta. Ett ljudisolerat ovalt rum utan fönster. Träpaneler täcker väggarna och på golvet en heltäckningsmatta. Ett tankerum? Vi spekulerar och vandrar vidare. Hela plan tre upptas av Slakthusateljéerna. Här finner vi många små rum, tidigare kontor, idag ateljéer, samt i ena hörnet ett stort rum med tillhörande kök, nu ateljéföreningens projektrum. På våningen över är det tomt. Insparkade dörrar, stora whiteboardtavlor, smutsiga fönster och svampmålade väggar i blått och rostfärg. Lokalerna har under en period fungerat som skola och även, enligt hörsägen, övningsplats för polisens insatsstyrka.

Efter husesynen samlas vi i Slakthusateljéernas projektrum. Arkitekten och Ralph Erskine-kännaren Karin Winter berättar om Ralph Erskine och de arkitektoniska ideal som präglade tiden då huset på Hallvägen uppfördes. ETT RUM MED UTSIKT bjuder på femtiotalsinspirerad "Möllersk" smörgås och pilsner. Under kvällen visas också filmat material från Slakthusområdet, ett utdrag ur ett pågående arbete av fotografen Jonas Isfält.

DokumentationTillverkning av "Möllerska" smörgåsar

Promenad runt huset





"Möllersk" smörgås



Karin Winter föreläser







MedverkandeJONAS ISFÄLT är fotograf
jonasisfalt.se

KARIN WINTER är arkitekt, författare och fd. intendent vid Arkitekturmuseet i Stockholm

NoterVåren 2010 får vi kontrakt på lokalerna på Hallvägen 21. Ateljéföreningen Slakthusateljéerna bildas. Det är Brostaden AB som äger och förvaltar fastigheten och vi har fått ett rivningskontrakt. Fastigheten ska inom en snar framtid genomgå en omfattande renovering och förvandlas till kontorslokaler. Vi kommer att få vara i dessa lokaler i drygt två år. Hösten 2012 blir vi uppsagda och tvingas flytta.

****


Slakthusområdet invigdes 1912 och tillkom på Stockholms stads initiativ för att samla all slags offentlig slakterihantering på en och samma plats. Området har ett stort samhällshistoriskt värde som ett exempel på stadens planering av ett arbetsområde för en specifik verksamhet. Området har ett kontinuitetsvärde då det fortfarande i stor utsträckning nyttjas för livsmedelshantering, även om själva slakten upphörde 1990.

Anläggningen i Charkuteristen 5 uppfördes 1955 med lokaler för distribution och lager. Byggnaden ritades av Ralph Erskine tillsammans med Yngve Fredriksén och konstruktörer hos Evert Lindberg AB. Husets olika funktioner är tydligt avläsbara i fasaderna med den slutna tegelfasaden i lagerbyggnaden och en uppglasad kontorsbyggnad som reser sig ovanför lagerbyggnaden. Den strikta arkitekturen i fasaderna står i kontrast till de invändiga runda formerna. Inslag av Erskines typiska organiska former finns också i t. ex. portomfattningar. Anläggningen byggdes till i slutet av 1960-talet, men det starka arkitektoniska uttrycket är bevarat liksom många byggnadsdetaljer. Byggnaden har ett mycket stort arkitekturhistoriskt värde enligt Riksantikvarieämbetet och är blåklassad.

Blått = Fastighet/fastigheter med bebyggelse vars kulturhistoriska värde motsvarar fordringarna för byggnadsminnen i kulturminneslagen. Fastigheten/fastigheterna ingår i en kulturhistoriskt värdefull miljö utpekad i Stockholms översiktsplan.

Källa: www.bebyggelseregistret.raa.se

****


The style of the flâneur who goes botanizing on the asphalt… (Benjamin, 1983, p36)

The walker is able to plant and reap experiences from an activity, which has become increasingly unnatural to many urban dwellers, addicted as they are to the intoxicating thrill of motor, train and air travel. This most natural of activities, walking, could also have a pedagogical, political and even military goal for Benjamin. It was to recapture and re-experience space surrendered to planners, architects and the owners of capital.

Only he who walks the road on foot learns of the power it commands, and of how, from the very scenery that for the flier is only the unfurled plain, calls forth distances, belvederes, clearings, prospects at each of its turns like a commander deploying soldiers at a front. (Benjamin, 1979, p50)

Sinclair (1997) walking across London and De Certeau (1984) in his charting of everyday pedestrian space have both followed Benjamin’s footprints and possessed similar pedagogical and political intentions. To give the flâneur a political rather than leisurely goal.

Källa: The Urban Pedagogy of Walter Benjamin. Lessons for the 21st Century, Stephen Dobson (PDF)

****


Exempel på Ralph Erskines arkitektur i Arkitektur- och Designcentrums bilddatabas på Digitalt Museum


KontaktAktuelltSvenska/English